Mannen på stranden är mitt år och mina skiftningar. Mina årstider.

Han är vårsolens första värmande strålar, sommarens ljumma vatten. Han är trädens röda färg på hösten och snöns knastrande ljud under fotsulan på vintern.

I dag spritter det alldeles galet inuti. Solen utanför fönstret känns blek i jämförelse... Jädrans va gött det är att leva somliga dagar - skoltrött, grinig son till trots!

 

plupp

19 april 2008 07:23

wow! även a måste vara lycklig som får såna omdömen!

http://plupp.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jo, lite...men ändå...kanske piggnar jag till vad det lider.   ...

Nostalgidök in för lite konstgjord andning. Jag har just inget att säga, men håller liv i bloggen till en annan gång. Kanske kommer en sån lust tillbaks igen. Vem vet... ...

...sen sist tar vi en annan gång. Tiden och såna grejer...   Ciao! ...

...men kär!